aggdonator

Blodproverna kom tillrätta efter många telefonsamtal och missuppfattningar! Skönt det iallafall. Nu har jag en tid inbokad för att träffa läkaren och kuratorn i december. Ska bli skönt att få det överstökat innan allt drar igång i januari igen och man får så mycket att göra! Nu har jag också bokat färdmedel och hotell så nu känns det inte alls långt kvar:) En annan sak som är väldigt tråkig och som gör mig så ledsen är att jag får så mycket negativa reaktioner när jag berättar vad jag ska göra i Stockholm. Jag drog mig lite för att berätta för min familj pga. detta. Jag visste att det skulle bli såhär! Mina kompisar vet och dom tyckte det var intressant och roligt för både min skull och parets skull (paret som ska få äggen). Men så berättar jag först för min bror och får då följande reaktion "Vad du håller på!". Nästa person att berätta för var min moster och hon säger "Va?! Ja det märks att du är rastlös och behöver komma igång igen efter ledigheten! Du är ju överallt och rör i saker". Sedan ringde min syster undertiden jag bokade hotell och hon frågar då vad jag ska göra i Stockholm. Jag berättar varpå jag får följande kommentar "Jaha ska du göra det nu också?! Jaja...." Är det nåt fel att donera ägg? Måste jag vara rastlös för att "hålla på såhär"? Jag vet att jag är ny på detta området men jag förstår bara inte vad det är som klingar dåligt i deras öron? Det är ju som att jag ska åka till Stockholm och göra nåt dåligt, nåt som man egentligen borde skämmas för. Jag blir så otroligt ledsen och jag känner att jag vet inte riktigt var jag ska göra av dom här känslorna och därför tänker jag konfrontera dom! Jag tänker fråga rakt ut vad det är frågan om och be dom att inte kommentera eller ta upp det igen om dom inte har nåt bra att säga. Förstår dom inte att det finns människor som behöver och nästan "skriker" efter ägg? Har dom ingen medkänsla alls för det? Bara för att vi har fått barn utan ivf så behöver man inte vända ryggen åt dom som inte kunnat det. Jag tycker det är så egoistiskt av dom att bete sig såhär. Det är nästan så man önskar att dom fick känna på hur det känns att inte ha möjligheten att skaffa barn på "naturlig väg". Alltså jag önskar ju inte någon det helvetet som ni går igenom men jag blir så arg och ledsen bara! Jaja jag känner att detta är rätt för mig trots allt och därför måste jag göra det!